Återigen serieledning
I helgen som var återtog vi, Hoffenheim, serieledningen i tyska Bundesliga. 1-3 borta mot Köln och gissa vem som återigen gjorde mål, 2 t.o.m, jo Vedad Ibisevic. Vedad beskriver väl egentligen verkligen den saga som jag och alla andra får uppleva med Hoffenheim just nu. För ni som inte vet kan jag berätta att han spelade knappt 1/3 av alla matcher från start ifjol och sköt ynka 5 mål i 2 Bundesliga. Ingen, och då menar jag verkligen ingen, hade trott att han överhuvudtaget skulle spela från start för oss i år. Och i själva verket så var det egentligen så säsongen skulle börja med. Hans tur blev att Chinedu Obasi blev uttagen i OS landslaget för Nigeria och var inte tillgänglig för oss de första 2 matcherna. Därmed fick "Vedo" spela från start och som han tog den chansen. 2 Mål i premiär matchen mot Cottbus borta och sedan 1 kasse i hemmapremiären mot Gladbach. Snacka om att skillnaden mellan succe och fiasko är liten, pytteliten.
Nu står han för 16 mål på 14 matcher och har t.o.m bättre målsnitt än vad den legendariske Gerd Müller hade då han gjorde rekordmånga 40 mål på 34 matcher 1972. Jag tror kanske inte han klarar av att slå det snittet men det skulle förundra mig stort om han inte blir skyttekung denna säsong och dessutom får uppleva sin dröm. Att skriva på för ett engelskt topplag nästa år.
Nu ska jag sätta mig ned vid matbordet. Hemmagjorda potatisbullar med fläskfile bitar och lingonsylt väntar. GÖTT!!! Och vad passar bättre till det än en ny episod av Entourage...
Nu står han för 16 mål på 14 matcher och har t.o.m bättre målsnitt än vad den legendariske Gerd Müller hade då han gjorde rekordmånga 40 mål på 34 matcher 1972. Jag tror kanske inte han klarar av att slå det snittet men det skulle förundra mig stort om han inte blir skyttekung denna säsong och dessutom får uppleva sin dröm. Att skriva på för ett engelskt topplag nästa år.
Nu ska jag sätta mig ned vid matbordet. Hemmagjorda potatisbullar med fläskfile bitar och lingonsylt väntar. GÖTT!!! Och vad passar bättre till det än en ny episod av Entourage...
Wolfsburg
Imorgon, lördag, är det ligamatch igen. Wolfsburg gästar oss och det ser tyvärr ut som om jag kommer följa den tuffa, viktiga matchen från bänken. Sedan jag kom tillbaka från skadan har laget, bortsett från förra matchen mot Hertha Berlin, vunnit alla matcher. Då finns det såklart ingen anledning att byta ut spelare och därför har jag då inte fått spelat de senaste fem, sex matcherna. Men herregud, laget har gått kanonbra och jag känner att jag utvecklats jättemycket här så det är bara att kriga på. Man får helt enkelt ta chansen när den kommer och man känner ju till att det går väldigt snabbt i fotboll. Åt båda hållen.
Har dock verkligen märkt att det är ärligt riktigt tråkigt att inte spela. Visst, man känner glädje när laget vinner och så men det är ändå inte samma känsla. Jag tror det är så när man har en riktig vinnarinställning och då spelar det ingen roll för vem man spelar för eller hur mycket pengar man tjänar. Man vill helt enkelt vara där ute på planen och spela, ha kul och ge allt för att vinna. Är nog relativt säker att jag är en person som inte skulle klara av en lång situation av bänknötande just på grund av detta. Spela och vinna, det är det jag började spela fotboll för!
Annars, blir väl inte så svårt att ta reda på vem som vinner Guldbollen i år. Herregud, har Zlatan någon konkurrens överhuvudtaget? Dessutom "Årets målvakt"-nomineringen. Är en god vän till John Alvbåge och det är en väldigt duktig målvakt men det säger väl de mesta om konkurrensen detta år när det räcker med att komma tillbaka och spela ett halvår i Sverige för att bli nominerad som årets målvakt. Hm....
Jag satt även och diskuterade med en idrottstokig vän för några dagar sen om att det verkligen varit ett riktigt skitår för svensk idrott i år. EM i fotboll gick sämre än förväntat. OS var en katastrof. NHL-svenskarna går det riktigt tungt för. De svenska ishockeylagen i den europeiska ligan har börjat iskallt. Och lägg därtill att många, många svenskar (bland andra jag själv) är petade i sina europeiska klubblag. Hoppas det vänder snart, lika mycket som jag hoppas finanskrisen gör det samma.
Näe, godnatt. Måste ladda datorns och mina batterier inför imorn.
Bis nächste mal!
Har dock verkligen märkt att det är ärligt riktigt tråkigt att inte spela. Visst, man känner glädje när laget vinner och så men det är ändå inte samma känsla. Jag tror det är så när man har en riktig vinnarinställning och då spelar det ingen roll för vem man spelar för eller hur mycket pengar man tjänar. Man vill helt enkelt vara där ute på planen och spela, ha kul och ge allt för att vinna. Är nog relativt säker att jag är en person som inte skulle klara av en lång situation av bänknötande just på grund av detta. Spela och vinna, det är det jag började spela fotboll för!
Annars, blir väl inte så svårt att ta reda på vem som vinner Guldbollen i år. Herregud, har Zlatan någon konkurrens överhuvudtaget? Dessutom "Årets målvakt"-nomineringen. Är en god vän till John Alvbåge och det är en väldigt duktig målvakt men det säger väl de mesta om konkurrensen detta år när det räcker med att komma tillbaka och spela ett halvår i Sverige för att bli nominerad som årets målvakt. Hm....
Jag satt även och diskuterade med en idrottstokig vän för några dagar sen om att det verkligen varit ett riktigt skitår för svensk idrott i år. EM i fotboll gick sämre än förväntat. OS var en katastrof. NHL-svenskarna går det riktigt tungt för. De svenska ishockeylagen i den europeiska ligan har börjat iskallt. Och lägg därtill att många, många svenskar (bland andra jag själv) är petade i sina europeiska klubblag. Hoppas det vänder snart, lika mycket som jag hoppas finanskrisen gör det samma.
Näe, godnatt. Måste ladda datorns och mina batterier inför imorn.
Bis nächste mal!
